Pixel-id: 369732716911883

Den svenska lantbrukskooperationen!

Företrädare för sveriges lantbrukskooperation har under många decennier  marknadsfört  svenska livsmedel som överlägsna de importerade bl.a. på grund av bättre djuromsorg och ringa användning av antibiotika. Man uppmanar konsumenterna att "KÖP SVENSKT" men - hur agerar man själva mot små svenska familjeföretag som tillverkar insatsvaror till sveriges mjölkproducenter??

Marknaden domineras helt av multinationella världsföretag som Unilever, Henkel, deLaval (tidigare Alfa Laval) med flera. De tjänstemän som är anställda av bönderna, för att göra böndernas företag lönsamma , kan av oss uppfattas som om dom även vore betalda av storföretagen. Alltså dubbla lojaliteter. Detta är en uppfattning vi fått av alla de 40 åren vi verkat inom svenskt lantbruk!


Vi kommer här, att efterhand och inte alltid i ordningsföljd, visa på exempel på vad vi har upplevt och uppfattat som direkta beställningsverk från våra konkurrenter, utförda av böndernas tjänstemän. Döm själva!

DET SOM GJORT DENNA SKRIVNING MÖJLIG BEROR PÅ ATT VI ALDRIG STOPPAT NÅGOT I DE UTDRAGNA SKRIVBORDSLÅDORNA!

Vi har nu även anledning att visa hur
Råd & Rön agerar........HÄR!


Året var 1974 då vi köpte företaget WEBA. Vi hade redan från början klart för oss att vi skulle satsa på maskindiskmedel i pulverform. Intresset började med det diskmedel vi själva använde i vår egen diskmaskin. Vi insåg att här skulle vi kunna tillföra marknaden en riktigt bra produkt. En bekant till oss var mjölkproducent så han fick ställa upp och bli vår försöksgård.
Vi har själva utvecklat vårt diskmedel och tillverkar det i vår egen fabrik!

Men, det tog faktiskt flera år innan vi var mogna för att lansera diskmedlet till mjölkproducenter. Det skedde i början av 1979 med en annons i tidningen Lantbruksnytt.
Vi fick direkt flera beställningar av mjölkproducenter från hela Sverige.
Den första Lantmännenbutik som tog in WEBA i sitt sortiment var Vallberga Lantmän. Vad vi då inte visste var att Alfa Laval ansåg sig ha ensamrätt på sortimentet hos Lantmännen. Men - föreståndaren, Rolf Larsson en äkta hedersman,  lyssnade mer på medlemmarna och sålde de produkter som medlemmarna ville ha. Detta resulterade i en hel del sura miner från Alfa Lavals representanter och då inte minst från deras servicemän. Tyvärr nöjde man inte sig med sura miner - något som vi återkommer till längre fram!

Vårt intåg på marknaden uppmärksammades också av SMR (Svenska Mejeriernas Riksförening) som tog kontakt och undrade om diskmedlet var "testat".
Det var det inte.
Året efter kom en beställning från SMR på 25 Kg WEBA Mejeridisk att skickas till lantbruksuniversitetet Alnarp för test.



Disktestet genomfördes på Alnarps lantbruksuniversitet under ledning av professor Irene von Bockelmann.
Resultatet finns på bilden.

Högsta poäng på rengöring o något lägre på dispergering o emulgering blev resultatet. 

Det var naturligtvis tacksamt att få testet betalt (kostnad 12 000kr) och dessutom betalt för diskmedlet.

Med resultatet i hand var det lätt att optimera diskmedlet till att ge högsta poäng under alla följande år.

Vi började så smått och genom idogt arbete att marknadsföra vårt diskmedel mot landets mejerier. Detta var ett idealiskt sätt att nå ut till mjölkproducenterna. Tankbilen, som hämtar mjölken, tar samtidigt med sig diskmedlet ut till bondens mjölkrum.

Första mejeriföreningen som tog in vårt diskmedel i sitt sortiment var Kärnbutikerna (NNP) i Ljusdal år 1981. Året efter kom det in på Ångermanlands mejeriförening  och 1983 på södra Hälsinglands mejeriförening. Diskmedlet mottogs mycket positivt av mjölkproducenterna viket resulterade i en kraftigt ökad försäljning.


 

Gefleortens mejeriförening

I mars 1984 ringer Ola Eriksson, förnödenhetsansvarig för sortimentet på Gefleortens mejeriförening,  upp oss och vill börja sälja vårt diskmedel till mejeriets mjölkproducenter. Vi reagerade på att han själv tar kontakt och även på den relativt stora mängd han beställer (2680kg). Tre veckor senare görs en ny beställning, denna gång på 3280kg. Ytterligare tre veckor senare kommer en ny beställning på samma mängd, 3280kg. Sedan går det en hel månad innan nästa beställning kommer, denna gång på 5680kg. Nu dröjer det två månader innan vi får en ny beställning på 3280kg. Tre veckor senare kommer den största ordern från Gefleortens mejeriförening, 9440kg.
Inom loppet av fem månader levererades ofattbara 27640 kg WEBA MEJERIDISK  till mejeriförenings ca 500 medlemmar?!

I mitten på september 1984, sex månader efter den första beställningen, ringer     Per Lundgren direktör för mejeriet och berättar att man fått stora kvalitétsproblem med leverantörsmjölken. Han påstod att dessa uppstått i samband med introduktionen av WEBAs diskmedel. Försäljningen stoppades för att slippa fler problem - som han sade!

Den 2 oktober besökte vi mejeriet för att försöka reda ut de problem som man påstod sig ha. Vi möttes av tre allvarsamma herrar,  Per Lundgren, Ove Alm och  Ola Eriksson. Dessa tre uttryckte samstämmigt vilka stora problem som vårt diskmedel ställt till med för kvalitén på leverantörsmjölken. Vi bad om underlag för deras påståenden och  namn på några mjölkproducenter som drabbats. Vi ville naturligtvis själva undersöka saken hos de berörda mjölkproducenterna.
Ingenting, absolut ingenting kunde lämnas ut som styrkte deras anklagelser utan allting var belagt med sekretess - som man sa!?
Vi enades om att ta tillbaka det lager som fanns på mejeriet och skicka en ny, begränsad,  sändning med "modifierat" diskmedel i hopp om att åter få leverera till mejeriet. Istället begärde man en kreditering av det returnerade diskmedelet för att följas upp av kravet på inlösen av kreditnotan. Beloppet, 112136kr,  återbetalades 30 nov-84. Detta var väldigt väldigt mycket pengar för ett litet familjeföretag.
Vi funderade på varför inga skadeståndsanspråk gjordes om detta nu varit sant?

Vad vi inte visste då var att det skulle bli värre - MYCKET VÄRRE!

Tjänstemän från SMR (Svenska Mejeriernas Riksförening) agerar bakom kulisserna, mot WEBA! 

Ångermanlands mejeriförening

Efter flera års problemfri försäljning, till mejeriets positiva och nöjda mjölkproducenter, får vi under sensommaren 1985  besked om att  man infört ett försäljningsstopp. Detta som en direkt följd av Elisabet Sven-Nilssons agerande.  Anledningen skulle vara att diskmedlet vållar stora hygienproblem hos mejeriets mjölkproducenter. Det var vår kontakt Christer Wågberg, en äkta hedersman, som ringer och berättar detta. Bakom beslutet stod en mjölkinstruktör vid namn Jönsson.
Vi krävde att få ett möte med denne Jönsson där han själv fick bestämma dag o tid. Mötet ägde rum några veckor senare på mejeriet i Örnsköldsvik. Jönsson ombads att förklara hur problemen yttrade sig och lämna namn till några mjölkproducenter som påstods ha drabbats. Han blev fullständigt mållös medan färgen steg i hans ansikte. Vi förklarade då för honom att om han inte kunde lämna ut några namn så betraktade vi honom som en lögnare. Ingenting hjälpte, han förblev tyst. Vi föreslog att vi tillsammans skulle åka ut och äta lunch. Tyvärr hade Jönsson drabbats av illamående o kunde inte följa med!

Efter detta gjordes en genomgång hos samtliga av mejeriets mjölkproducenter som använde WEBAs diskmedel, för att leta fel.
Inte på något ställe kunde några fel uppdagas så försäljningen släpptes fri igen. WEBA återtog därefter sin 50% marknadsandel av de 4 sorters diskmedel som såldes på mejeriet.

NNP Nedre Norrlands Producentförening

Även inom NNP, Norrlands största mejeriförening,  har man sålt vårt diskmedel under många år. Det rör sig om åtskilliga ton som levererats till föreningens mejerier i Ljusdal, Sundsvall o Östersund allt sedan 1981. Det fanns inga missnöjen som kommit till vår kännedom, då plötsligt en av våra kunder från Bräcke ringer upp en lördag i februari 1986 och berättar att medlemschefen           Bertil Mattsson gått ut i medlemsbladet  till samtliga medlemmar (2080st) och sågar av WEBA under skosulorna. Diskmedlet var, enligt skrivningen, inte värt ett ruttet lingon! Vår kund skickade oss ett exemplar vilket visas nedan.

Vi funderade naturligtvis över vem som låg bakom detta - tredje mejeriföreningen på rad!
För vår del lutade det åt Alfa Laval, inte minst för att Bertil Mattsson skriver: "en beläggning som är nära nog omöjlig att avlägsna utan byte till annat diskmedel". Annat diskmedel i detta fall var underförstått  Alfa Lavals som såldes på NNP. Vi fick dessutom signaler från våra kunder, både i Svealand och Götaland, om att servicemännen från Alfa Laval använde Bertil Mattssons utskick  som avskräckande exempel mot våra kunder.

Bertil Mattson konfronteras

Vi ringer upp Bertil Mattsson och kräver att få ta del av namnen på de missnöjda mjölkproducenterna som han påstod fanns.
Han svarade då att detta var konfidentiellt  och inte skulle lämnas ut. Vi förklarade för honom att eftersom vi lämnar garanti på diskmedlet behöver vi komma i kontakt med de berörda. Bertil Mattsson lovade då att han skulle skicka över namnen.  Det lovade han dessutom att göra varje gång vi ringde!  Eftersom inga namn kom skrev vi ett brev till honom och förklarade att om inte han skickade namnen skulle vi gå ut och annonsera efter dessa. Då kom namnen - 6 stycken.

6 missnöjda mjölkproducenter, av 2080, var enligt Bertil Mattsson "åtskilliga"?!
Vi tog kontakt med fem av dessa på telefon. Det visade sig att samtliga var fullmäktigeledamöter i NNP. En enda sa att han var missnöjd - de andra visste inte om att de fanns med på de "missnöjdas lista".

Ett brev med de "missnöjdas" svar postas till Bertil Mattsson. Eftersom han inte besvarade brevet ringde vi upp honom. Han skriker i telefon att han är förbannad. Vi förklarar för honom att det är inte är han som skall vara förbannad utan vi vill prata med honom. Vi föreslår ett möte i Östersund i slutet av veckan men då var han tyvärr upptagen. Dagen efter var han dock ledig o vi avtalade ett möte på hans kontor den 11 juni 1986 kl 13 (24 timmer senare). Vi sätter oss i bilen o kör de 95 milen till Östersund. 

Klockan 13, på avtalad tid, stiger vi in på Bertil Mattssons kontor i Östersund.
HAN VAR INTE DÄR!!

Illa- det var riktigt illa!


Tjänstemän, anställda i lantbrukets föreningsföretag, mejerier och Lantmännenföreningar, ägnade mycket energi åt att göra livet surt för WEBA. Det diskmedel som dominerade marknaden, till mjölkproducenter, tillverkades av Unilever under två olika namn. Det ena SU51 såldes genom mejerierna medan Alfa Lavals produkt hette Alfa 1+ och såldes genom Lantmännen samt Alfa Lavals egen servicepersonal. Marknaden var mycket begränsad då Arla vägrade att saluföra vårt diskmedel medan Alfa Laval hade konkurrensbegränsande avtal med Lantmännen.  Att tjänstemännen dessutom ägnade sig åt kampanjer som ovan beskrivs, då var goda råd dyra! 

Vi hade som sagt sålt vårt diskmedel genom NNP sedan 1981 och under våran 1986 delat ut 2 kgs provhinkar till samtliga 2080 mjölkproducenter inom NNP. När Bertil Mattsson skriver att "åtskilliga mjölkproducenter" så var det i själva verket endast 6 st som påstods vara missnöjda med diskmedlet.

Det blir 0,3% missnöjda eller omvänt så var 99,7% nöjda!

Vi gjorde en annons med detta budskap - se bilden.

Vi satte in annonsen i tidningarna Land och Husdjur. 

Klockan åtta, samma dag som tidningen Land kom ut, ringde en man med myndig stämma o presenterade sig med namn (vilket vi glömt). Han sa sig vara regionchef för Alfa Laval i Sundsvall och ville veta vilken mejeriförening som åsyftades i annonsen.
Han ville också veta om detta (budskapet i annonsen) var en vetenskaplig undersökning - det var det inte.

Vi förklarade att siffrorna hade vi fått från ytterst trovärdigt håll, nämligen från medlemschefen för NNP Bertil Mattsson!

Då slängde han på luren!!!

KÖP SVENSKT!

Alla har väl hört hur lantbrukskooperationen marknadsfört och marknadsför det svenska lantbrukets produkter. 
Så vi gjorde en annons om just detta. Annonsen gav en otrolig reaktion, men inte i första hand hos mjölkproducenterna utan från böndernas anställda tjänstemän genom SMR (Svenska Mejeriernas Riksförening)
Nedan visar vi det brev som Elo Bertelsen, ordförande i SMR:s hygienkommitte', skrev i anledning av vår annons.
Vi hotades av uteslutning från diskmedelskontrollen om vi fortsätter att informera SMR:s ägare (mjölkproducenterna)  med fakta!
Här finns också vårt svar till Elo Bertelsen.

I ett telefonsamtal med Elo Bertelsen, några månader senare då känslorna lagt sig en del, förklarade han att dom (Alfa Laval och medlemschefen för Arla Lennart Lindgren) formligen ringt ner honom och krävt honom på att åtgärder skulle vidtas!?

Arla
Vi har flera decenniers erfarenhet från mejeriföretaget Arla. Från mitten av 1980 talet till 2002 då vi stämde Arla i Stockholms tingsrätt för konkurrensbrott.

Historien med  Arla började redan någon gång under 1984. Det var medlemschefen Lennart Lindgren som hade synpunkter på vår marknadsföring. Det var än det ena och än det andra som inte behagade honom.

Vi hade besökt ett antal av våra kunder, runt om i Sverige, och låtit dessa i ord och bild själva berätta om sina erfarenheter av att använda WEBA mejeridiskmedel. Detta publicerades i en serie annonser i tidningarna Land lantbruk och Husdjur. Vi visar här ett par exempel på hur Arla agerade - det finns många många fler!

Efter i princip varje nytt införande anlände ett brev från Lennart Lindgren. Ett par bröder från Kalmar som sa: "Vi sparar ett par tusen kronor- varje år" genom att diska med WEBA mejeridisk ansågs, av Lindgren, som missvisande. Lindgren visade i egna uträkningar att denna besparing inte var möjlig, åtminstånde inte om man använt Arlas "eget" diskmedel SU51.
Men - nu var det ju inte vi som stod bakom påståendet! Det var bröderna!

Ett annat exempel är när vi i en annons presenterar ladugårdsförmannen på Holms säteri i Sollefteå och hans uttalande om att "Ingen anmärkning på mjölken sedan vi började med WEBA mejeridisk".
Lindgren skriver i sitt brev att han är irriterad över att ladugårdsförmannen har "smutsiga stövlar" på bilden!?

Vi hade många kontakter med Lennart Lindgren - dels personliga möten i Stockholm, Örebro, Linköping med flera ställen samt via telefon och ett stort antal offerter till Arla. Vi visade, i offerterna, på hur mycket pengar som Arlas mjölkproducenter skulle spara genom att använda WEBA mejeridisk i stället för SU51. Ingen - absolut ingen av våra offerter kunde öppna dörren till Arlas leverantörsbutiker.

Vi tog kontakt med Åke Hantoft som var Arlas kretsrådsordförande i Laholmskretsen, södra Halland. Hans uttalande om att: "Lönsamhetsfrågan för mjölkbönderna är ju det väsentliga". Ett uttalande som låg i linje med den produkt vi erbjöd. Vi välkomnades  i hans hem på gården Lögnäshus där det bjöds på kaffe med dopp. Vi informerade honom om att det i princip var omöjligt att kunna leverera ett svenskt kvalitetsdiskmedel genom Arlas leverantörsbutiker där endast importerade diskmedel, till betydligt högre pris för mjölkbonden, salufördes. Hantoft tog emot informationen men sa samtidigt att han: "surfade på vågorna". Vi uppfattade detta som att han inte ville stöta sig med ledningen för Arla. Den strategin visade sig verkligen vara framgångsrik då Hantoft så småningom avancerade till att bli högste "tjuren" i mejeriföretaget.


I slutet på 80-talet och början på 90-talet gick debattens vågor höga i samband med EG. Böndernas företrädare krävde exportstöd för att kunna konkurrera på lika villkor. Ordförande i Riksdagens jordbruksutskott var Göran Persson. Han var motståndare till detta exportstöd. 

I ett telefonsamtal med Arlas Lars Urell, feb 1992, förklarade Urell att man inte ville ha för många leverantörer. Argumentet att Arlas mjölkproducenter skulle få 35% lägre användningskostnad med svenska WEBA, jämfört mot finska SU51, saknade betydelse. Här kan du läsa vårt brev till Lars Urell. Ingen reaktion på detta från Arla.

Så vi skriver ett nytt brev, en månad senare,  till styrelsen för Arla. Vi ville veta om styrelsen delade samma uppfattning som Lars Urell. Se brevet här

Nu vaknade man på Arla. Se Åke Modigs svar här!

Den 23 maj 1992 stod att läsa i lokaltidningen att företrädare för lantbrukets organisationer haft möte på Sottorps slott. Det var  glesbygdsambassadören Marit Paulsen, Hans Jonsson från LRF och Christer Eliasson från Arla  samt jordbruksministern           Karl-Erik Olsson som tidigare på dagen besökt Plönninge lantbruksskola och talat om exportstöd. Dessutom var Sture Åström, sakkunnig på jordbruksdepartementet, medverkande.
Vi ringde upp samtliga och informerade om den något märkliga situationen, nämligen att den svenska Lantbrukskooperationen krävde exportstöd (för att kunna konkurrera på lika villkor) samtidigt som samma Lantbrukskooperation själva enbart saluförde importerade diskmedel till de svenska mjölkproducenterna. Till råga på allt så motarbetade Lantbrukskooperationens anställda tjänstemän aktivt den svenska tillverkaren.  Vi fick i stort sett samma svamliga svar av samtliga - "politikersvar".

Vi ringde upp Åke Modig, Arlas verkställande direktör, och förklarade att vi inte var nöjda med rådande situation där lantbrukskooperationen krävde skattestöd för sin verksamhet samtidigt som man stängde dörren för svenska insatsvaror i sina leverantörsbutiker. Vi gjorde klart för honom att vi tänkte informera Göran Persson om rådande situation.
"Gör ni det så är ni borta" svarade Åke Modig lite kaxigt. OK, sa vi, det spelar inte oss någon roll - vi säljer ju ändå inte ett enda kg diskmedel till Arla. Där tog det samtalet slut.


I en artikel i tidningen Husdjur nr 6-7 -92 går Åke Modig ut och kräver att svenska bönder måste få exportstöd för sin verksamhet. Detta föranleder oss att än en gång kontakta honom, denna gång med ett brev.

Åke Modig kunde inte, som verkställande direktör för mejerikoncernen Arla, själv fatta beslut om att sälja ett svenskt diskmedel till sina ägare (mjölkbönderna) utan att vara hänvisad till styrelsen. Se brevet här!

Det kan naturligtvis finnas flera förklaringar till Arlas agerande:

  • Unilever tillverkar diskmedlet SU51. Diskmedlet säljs av Arla o distribueras till mjölkproducenten via den tankbil som hämtar mjölken. SU51 är, med Arlas marknadsföring, marknadsledare. 
  • Unilever äger GB glass som är en stor köpare av mjölkpulver. Arla är en stor tillverkare av mjölkpulver. Vice ordförande i GB glass var Åke Modig som även var Arlas verkställande direktör.

Så kommer då Arlas beslut om att ta in WEBA MEJERIDISK i sortimentet - men bara under förutsättning att ett planerat fältförsök i Skåne utfaller positivt?! Beslutet 

Här har vi nu börjat skriva om hur Mejeriindustrin agerar och trixar med det planerade fältförsöket. Klicka HÄR!

Detta var ett krav som enbart ställdes på WEBA. Ingen annan tillverkare hade en liknande produkt. Det räckte således inte med att WEBAs diskmedel hade testresultat som var bättre än konkurrenternas, hade miljöegenskaper som gjorde att KRAV rekommenderade det som ett förstahandsval till EKO producenterna och sist men inte minst, betydligt lägre användningskostnad än de diskmedel som Arla saluförde! DESSUTOM SVENSKTILLVERKAT! Arlas förfaringssätt att: tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, är förbjudet enligt konkurrenslagstiftningen.

DETTA VAR UPPSEENDEVÄCKANDE!!! Arla, sveriges största mejeriförening, med dess verkställande direktör Åke Modig i spetsen kräver, å ena sidan, att svenska staten skall betala exportstöd till böndernas verksamheten -" för att kunna konkurrera på lika villkor", som man sade, medan man å andra sidan aktivt stängde ute en svensk tillverkare från att konkurrera med de utländska tillverkarna inom Arlas egna leverantörsbutiker. Arla tillhandhöll endast importerade diskmedel i sitt förnödenhetssortiment till sina ägare (mjölkbönderna). VILKEN FRUKTANSVÄRD DUBBELMORAL!

Nu började Arlas ledning känna sig obekväma med situationen. Inköpsansvarig för Arlas leverntörsbutiker, Gösta Milan, fick i uppdrag att göra några provbeställnningar av WEBAs diskmedel. Första leveransen gick till Götene den 6 nov -92, Falkenberg den 10 nov -92, samt till Halmstad den 17 nov -92. Under loppet av några veckor säljer Arla 7 ton av WEBAs diskmedel till sina mjölkproducenter. Efter denna provperiod skulle WEBAs diskmedel utvärderas av ledningen.

Vid ett avstämningsmöte, februari -93, på Arlas huvudkontor i Stockholm med Lennart Lindgren och Gösta Milan fick vi beskedet att: "nu har ni fått chansen och tyvärr - det fungerade inte....". Det var nästan för uppenbart vilket iscensatt taskspel man bedrev. Våra argument om en försäljning av 7 ton diskmedel på några veckar för en ny produkt inom Arla fick Lennart Lindgren att svänga. Det gjorde Gösta Milan osäker....(för de hade ju kommit överens om att avsluta samarbetet med WEBA). Gösta började gruffa med Lennart, men det var Lennart som bestämde. Det bestämdes att WEBAs diskmedel skulle ingå i Arla-butikernas sortiment.





FORTSÄTTNING FÖLJER.......

Året var 2007 då vår hemsida blev nersläckt efter det att vi publicerat nedanstående prisjämförelser......!
Vem som låg bakom tilltaget vet vi naturligtvis inte!