Fältförsöket var ett led i det utvecklingsarbete som vi på WEBA arbetat med under flera år. Målet med fältförsöket var att kunna påvisa ett fungerande lågenergidiskmedel för svenska och finska mjölkproducenter. Energieffektivisering var av stor betydelse för miljön och självklart för den enskilde mjölkproducenten. Avtalet gick ut på att Skånemejerier skulle ställa upp med mjölkproducenter, SMR med den bakteriologiska kunskapen och vi på WEBA med vårt lågenergidiskmedel.
Inger Andersson SMR lämnar en grundoffert till oss på motsvarande 42 900kr för försöket. HÄR kan du läsa det.
Vårt planerade fältförsök hade kommit till Alfa Lavals kännedom vilket resulterade i att Inger Andersson skickade ett nytt offertförslag HÄR några månader efter det första. Nu pratar vi om summor runt en halv miljon kronor som skulle betalas av ett litet svenskt familjeföretag samtidigt som vi skulle bestrida eventuella kostnader som skulle kunna drabba den enskilde mjölkproducenter.
Men inte nog med det! SMR ville träffa en överenskommelse som gav SMR rätt att diktera villkoren för utnyttjandet av fältförsökets resultat!
Med detta var det solklart att lantbrukskooperationen inte hade något som helst intresse av varken miljö eller klimatfrågor. Eller för den delen – medverka till lägre kostnader för bönderna.
Som rekommenderade oss att ta kontakt med Mikael Pettersson, inspektor på Rossareds säteri i Fjärås norra Halland.
Mikael Pettersson är en av de mest rakryggade och ärliga personer som vi lärt känna inom lantbrukssverige!
Mikael välkomnade oss samtidigt som han visade mycket stort intresse för att köra fältförsöket. Gården hade 120 mjölkkor som mjölkades i en s.k. dubbelåtta mjölkgrop. All utrustning kom från Alfa Laval.
Mjölkutrustningen diskades med ett flytande diskmedel från Alfa Laval vars rekommenderade dosering var 0,5 dl/10 liter vatten. Dock var gårdens dosering inställd på 1,5 dl/10 liter vatten, alltså 3 gånger över rekommendationen. Mjölkutrustningen var inte ren.
Nu påbörjades ett omfattande arbete med att få mjölkutrustningen ren från fett och proteinrester. Mjölkutrustningen måste självklart vara ren (nollställd) för att kunna få ett rättvisande resultat i ett fältförsök.
En mycket stor osäkerhet rådde med Alfa Lavals diskmaskin, Alwa 5000, som inte diskade lika två gånger efter varandra. Den fungerade som en slumpgenerator. Mikael Pettersson tog kontakt med Alfa Lavals huvudkontor och krävde att diskmaskinen skulle åtgärdas vilket också gjordes efter många många påtryckningar. Två tekniker från AL Södertälje arbetade med diskmaskinen under 3 dagar för att få den att fungera.
Våra besök i Rossareds mjölkrum skedde ett flertal gånger i veckan för att kontrollera hur rengöringen av utrustningen fortlöpte. Så en kväll, när vi besökte mjölkrummet, låg det diskmedel kvar i diskmaskinen. Detta ställde till stora problem för oss. Vi hade utvecklat ett pulverdiskmedel som var både dammfritt och lättlöst vilket var en förutsättning för att kunna diska vid lägre temperaturer. Hur kunde då detta vara möjligt – att diskmedlet inte löst sig? Visserligen hade servicmannen hos Alfa Laval förklarat att om vi fick igenom detta fältförsök (med lågenergidiskmedel) så hade man ingen motsvarande produkt att erbjuda sina kunder.
Personal från Alfa Laval besökte helt fräckt mjölkrummet, efter det att gårdens personal gått hem, och bytte ut vårt diskmedel mot Alfas eget diskmedel ”Alfa ettan”. Vårt diskmedel fanns i en behållare på väggen i mjölkrummet, Diskmedelsbehållaren var märkt med WEBAs logga.
Det blev naturligtvis problem med att diskmedel låg kvar i mjölkutrustningen.
Sabotaget utfördes av Alfa Lavals distrikschef Jan Ove Johansson samt servicmannen Peter Mann.
Dessa båda personer berättade det hela för Mikael Pettersson som ”flög i luften” när han fick veta om sabotaget. Mikael kontaktade oss omgående på telefon så efter ett par timmar var vi personligen på plats hos Mikael. Han skrev ut ett brev om sabotaget.
Med brevet i hand vände vi oss till tidningarna Land, ATL, Husdjur samt Ladugårdsförmannen. Vi tänkte att det skulle vara av intresse för tidningarnas läsare. Men nej, detta var inget den svenska lantbrukskooperationens tidningar tyckte man skulle publicera. Däremot visade sig tidningen Ladugårdsförmannen rakryggad och vågade skriva om detta. Här nedan kan du läsa vad som skrevs samt brevet från Alfa Laval som ansåg att detta inte kan vara av intresse för läsaren.
Vår önskan var att vi skulle ha mer än en mjölkgård för vårt fältförsök. Vi tog därför kontakt med inspektor Dieter Pingel på hushållningssällskapets försöksgård Bjärsjölagård. Även han var positiv till idén om att kunna spara energi och ställde upp på vårt erbjudande.
I förberedelserna för försöket besökte vi gården ett antal gånger. Sista gången vi besökte gården var stämningen tryckt hos personalen, den goda stämningen, som tidigare rått, var som bortblåst.
Dieter Pingel visade oss spenkoppscentraler och mjölkledningsrör som var sönderslagna. Vi fick några sådana med oss hem.
Detta gjorde att Dieter Pingel inte vågade fortsätta med försöket. Hans kommentar var att: ”nästa gång slänger de väl gödsel i mjölktanken”
När vi körde hem ringde vi upp Alfa Lavals serviceman, som vi glömt namnet på. Han gav ett fruktansvärt och hotfullt intryck och påstod att det var vårt diskmedel som orsakat skadorna på spenkoppscentralerna. Skadorna, som sitter på utsidan, är troligen utförda med hammare.
Så var det då dags för att påbörja vårt fältförsök. Diskmaskinen skulle nu, efter en omfattande genomgång, fungera. Först en noggrann kontroll av mjölkutrustningens hygieniska status. Det kunde konstateras att flottörhuset nr 15 var belagt med fett och proteinrester, alltså inte rent.
Startemperaturen i diskmaskinen sänktes från 90°C till 55°C och temperaturvakten kopplades bort. Det innebar att disktemperaturen under hela diskmomentet pendlade mellan 28 – 34°C.
Vi kunde konstatera att efter några veckors disk så blev även flottörhuset i nr 15 rent, trots den låga temperaturen! Normalt pågår ett fältförsök 3 månader. Vi hade tänkt att hålla på året ut, men tyvärr fick vi avbryta i förtid då Alfa Lavals diskmaskin åter slutade att fungera!
Här skriver Mikael Pettersson i Hushållningssällskapets tidning om erfarenheterna med Alfa Lavals diskmaskin.
Fältförsöket visar på en energibesparing på hela 50%. Mjölkutrustningen var fullständigt ren under hela fältförsöket. Det viktigaste från försöket var kanske inte bara energivinsten utan att varje leverans av mjölk till Arla var felfri och av högsta kvalité.
Jo, man skulle kanske kunna tänka sig att Arla visat intresse för ett diskmedel som skulle sänka energikostnaderna med 50% för Arlas ägare, mjölkproducenterna. Det hade även kunnat passa in som hand i handske med lantbrukskooperatonens eget budskap om klimatanpassade åtgärder för miljöns skull.
Men nej, istället inför Arla nya kvalitetsregler som kallas Arlagården. Det innebär att alla mjölkproducenter är tvingade att diska sina mjölkanläggningar vid temperaturer som absolut inte får understiga 42°C. Sluttemperaturen på diskvattnet skall alltså vara lägst 42°C och mätas regelbundet, dock minst en gång i månaden. Följer man inte dessa instruktioner kan man, som mjölkproducent, drabbas av sanktioner.
Är det någon som blir förvånad?
Vi har svårt att förstå Arlas agerande men det skall visa sig att det finns en förklaring……vi återkommer till det!
Med tanke på de kostnader det för med sig, för ägarna (mjölkproducenterna), borde ett sådant beslut vara väl underbyggt kan man tycka. Det är ju inte bara de höga kostnaderna för energin utan kostnader för nya varmvattenberedare (dom gamla klarar inte av att producera så mycket varmvatten). Dessutom påverkas alla gummidetaljer som åldras i förtid av den höga värmen.
Vi beslutar oss för att försöka ta reda på hur man kommit fram till detta.
Vi tog kontakt med alla tänkbara ansvariga Arlaföreträdare i Sverige och Danmark. Samtliga, när dom blev lite pressade, hänvisade till någon annan som i sin tur hänvisade till någon annan för att så småningom komma fram till att det var forskarna hos Svensk Mjölk i Lund som var de ansvariga för beslutet.
Mötet ägde rum på Ideon i Lund. Det var chefen Erik Petterson och två andra. Tyvärr kunde inte Inger Andersson närvara (hon med offerterna). Det hade annars varit av intresse att höra hennes förklaring till prissättningen för fältförsöket.
Detta möte resulterade i intet, absolut intet. Man kunde inte, eller ville inte förklara bakgrunden till sina beslut.
Som det kan bli…! Bilden är från Elmia 2003. En av våra kunder besöker oss i montern och tar ett antal bilder, däribland denna. Personerna, som inte vill presentera sig, visar däremot stort intresse och vill ha ingående information om vårt lågenergidiskmedel. Det visade sig att dessa personer var självaste chefsingenjören Björn Johansson med bihang – från Alfa Laval.
